En korrigering
Näe! Jag ber om ursäkt! Fy fan! Skäms på mig! Bortskämda i-lands mamma. Som har för tur i livet. Jag har så tur i livet att mitt största bekymmer är att mina barn åker på magsjuka någon gång då och då. Och då brakar tydligen hela min värld ihop. Stackars stackars lilla mig som har magsjuka barn. Hur verklighetsfrånvänd och bortskämd är man egentligen?
Näe, man ska fan vara tacksam. Lite jävla magsjuka är väl inget att gnälla över när jag tänker efter. Om några dagar är mina barn återställda igen. De kräks, är trötta har dålig matlust i någon dag och vi får ställa in någon plan och tvättmaskinen snurrar mer än vanlig. Men innan vi vet ordet av är våra barn friska igen, får tillbaka matlusten och blir lika livliga som vanligt.
Man har nog helt enkelt ett för tursamt liv när man inte kan se själv att man ska vara jävligt glad och tacksam över att man tycker att magsjuka är bland det värsta som finns.
Så jävla otacksamt!
Om jag nu hade haft ett barn som hade varit allvarligt sjukt kan jag tänka att jag skulle koka och slita håret av mig i ilska om någon satt och hade mage att gnälla om något så trivialt som magsjuka. Så fan, jag tar tillbaka allt mitt gnäll.
Jag konstaterar bara att mina barn är sjuka, våra planer för helgen är inställda, och det var ju trist för oss. Men har vi tur så kommer det massor med fler helger. Och jag är tacksam över att mina barn bara är lite kräkiga. I övrigt är de hela och hållna. Jag har det så bra. Jag lever inte så fattigt att jag inte kan ge den bästa omsorgen. De har alltid mat i magen, kläder på kroppen, de behöver aldrig frysa eller vara hungriga eller inte få de mediciner de behöver. Än så länge behöver jag inte sitta med dom på ett sjukhus och se dem kämpa, tyna bort och lida i någon elak och orättvis sjukdom.
Så jag ber om ursäkt för mitt gnäll.
Jag är så bortskämd att jag ibland inte inser att ha vett nog att bara vara jävligt tacksam i stället.