uppta bloggen

Jag känner att jag är på humör att kanske börja blogga lite igen. Varför? För att jag faktiskt är på bättre humör och känner att jag har mer trevliga saker att dela med mig av.  Vem har lust att läsa min blogg när mitt liv är svart och det enda jag har att skriva om är hur mycket jag tycker att livet suger?! Ingen....
Men, så hände det något. 
Jag fick veta att jag är manodepressiv, eller bipolär som det så vackert kallas. Och det i sig är väl inte så ball. Men, i och med den insikten så följde det en lösning som jag så länge väntat på. En medicin som hittills verkligen tycks fungera. 
I några månader har mitt liv sakta men säkert börja ljusna. 
Självklart har jag fortfarande mina ups and downs, det kommer jag förmodligen alltid att ha och få leva med. Men medicinen hjälper mig att hålla humöret mer uppåt, men inte för uppåt och inte så där att jag sjunker ner i mina helvetes avgrunder. 
Jag vågar inte ropa hej än, för jag har haft bättre perioder förr men hamnat i helvetet igen, så av erfarenhet så är jag alltid lite rädd för återfall. 
Men jag väljer att tänka positivt. Just nu är det okej. Jag är lite piggare, lite gladare. Jag blir fortfarande lätt stressad och slut, men, jag har piggare dagar. 

Jag har börjat arbetsträna. Min första dag var idag. Och det kändes så bra. Så nu är jag taggad. Jag tror att jag kommer att trivas. I alla fall som det känns med magkänslan och första intrycket.

Mamma har gjort i ordning en liten studio åt mig så att jag som hobby kan träna lite på fransar. Jag behöver en hobby. Nåt som jag tycker är kul. Någonting som känns givande för mig.  Och sen får man se var det leder. Nu vill jag bara ha roligt och se om det kan utvecklas. Men kravlöst. 

Jag hoppas att min utveckling fortsätter så här. Så får jag livet åter. 
Jag börjar vilja umgås mer med vänner igen. Jag orkar duscha oftare. Jag tycker det är roligt att sminka mig och fixa håret igen och jag är kärare i min man. Känner varma känslor igen. Har mer lust.  Till livet. För allt. 

Och jag är tacksam för alla dagar som känns lite lättare att andas. 

Just nu har vi ALLA våra innerdörrar på lackering. Dom var bruna och fula. Nu ska dom bli vita. Men knixet är att vi inte ens har en dörr till toaletten. Så man har inget privatliv. Men det är nog värt en veckas lidande sen när det är klart...

Vi har målat fondväggar i småttingarnas rum. Så det blir lite mer mysigt och personligt. Och dom är nöjda. 

Celia fixar en egen fondvägg med bilder på en massa killar från koreanska popband som hon älskar och det blir rätt coolt. 

Milla har sovit utan blöja 3 nätter helt utan olyckor. Stora tjejen. 
Färgen i Miltons rum. Har ingen bild på hur det ser ut  nu när det är färdigt. Men det blev fint.
Millans rum. 

Min lilla lekstuga hos mamma som hon gjort så mysig och fin att jag skulle vilja spendera all min tid där. 


 Det var allt för idag. Ska försöka bli ännu bättre att uppdatera. Skickar kramar till alla som läser. Speciellt min mormor som brukar vara min trogna läsare när jag väl bloggar 💗

Kommentarer:

1 Mamma Disa:

Åh vad mysigt !
Jag har väntat å väntat :)
Ps , vi måste göra en ny header.

Kommentera här: