på order av min kusin...Så...
Pappa fyllde ju år och då var det ju så klart "kalas" med smörgåstårta och annat gott. Jag och mamma var samma dag till solbacken och köpte en present som jag hade knåpat ihop. Vad ger man en gubbe som har allt han behöver, och de saker han verkligen skulle vilja ha har man inte råd att köpa. Så då tänkte jag som så. Vad skulle han gilla, men aldrig tänka en tanke på att köpa. Då kom jag på det. En Skellefteå AIK zip hoodie.
Jag tyckte att den var skitsnygg så jag hoppades att han också skulle tycka det. I vanliga fall köper man bara någon trisslott men det kändes så trist nu när han ändå fyller 60 år liksom. Och för en gångs skull blev han inte arg för att vi hade "slösat pengar" som han i vanliga fall brukar bli. Den här gången sken han faktiskt upp och skrek-åhhh AIKÅÅÅ. Så det kändes kul att det inte blev en flopp.
Annars har den här veckan gått ruggigt snabbt.
I torsdags hade jag tid hos läkaren på psyket. Jag har haft så tur att jag har fått en jätte bra läkare sista 2 gångerna. Nu bestämdes i alla fall att jag ska ge ADHD medicinen ett nytt försök. Vi har fått min bipolära sjukdom lite under kontroll så det har ju gått åt rätt håll. Men hjärntröttheten har jag fortfarande inte fått ordning på. Det tar så mycket energi att tänka en miljard tankar varje dag som bara åker huller om buller och som inte har någon röd tråd. Det för med sig att det är så svårt att sortera vad som är viktigt att tänka på, komma ihåg och så vidare. Jag får ingen struktur i livet och jag är så trött på att känna mig som en förvirrad höna som inte kan påbörja och slutföra enkla saker. Livspusslet med barn och möten och allt annat som hör vardagen till blir så övermäktigt och jag får panik över att jag ska lyckas jonglera allt det och jobba också. Men hur som helst. Min braiga doktor tyckte att det var en riktigt bra idé att ge ADHD medicinen en ny chans. Och i stället för att slussa mig till medicinska enheten där man får stå i kö innan man ens får komma in så skrev han ut ett recept direkt så jag får testa omedelbart. Och funkar det så ska jag få börja få till medicinska enheten sen för alla provtagningar. De måste ju hålla koll på blodtryck och såna saker.
Jag har ätit medicinen 2 dagar nu och än har jag ingen ångest och har känt mig mycket piggare på dagarna. Så det känns hoppfullt.
Snart har jag varit Pepsi fri en vecka. Jag dricker en massa bubbelvatten i stället. Och till och med idag, när det är lördag och våran godisdag så köpte jag ingen Pepsi. Jag känner mig stolt över mig själv. För Pepsi är verkligen min ömma punkt. På sätt och vis är det så bra att sluta för det gör att jag inte alls är lika sugen på godis och annat onyttigt heller. Det smakar liksom inte lika gott utan den där förbannade Pepsin. Känns som att man är värsta knarkaren fast på en läskedryck.
Jonas har jobbat extra idag så det har inte riktigt känts som en lördag och vi lägger oss ovanligt tidigt. Han sover redan.
Jag har varit hos mamma och pappa halva dagen. Mest för att få träffa min moster och morbror som kommit på besök från Luleå.
Men ses så himla sällan så det gäller att passa på.
På aftonen kikade Malin och Wilda in en stund.
Milton har varit borta med en kompis hela dagen i princip. Och ikväll när han kom hem ville han gosa med Julia. Han gick fram mot henne i soffan helt lugnt och stilla för att vara klappa henne och ge henne en liten puss och från ingenstans biter hon honom på kinden. Helg oprovocerat. Här har jag gått och skrutit om hur underbar hon är, men eftersom att detta är andra gången hon biter honom så börjar jag bli orolig
Nu måste jag sova. Nu kan jag inte hålla ögonen uppe längre. Över and ut