jacessans.blogg.se

Jag tappade liksom skrivsuget lite där när allt började rappla med toan. Egentligen så är det ju bara världsliga problem, materiella ting. Och det är heller inget panikartat eller hemskt. Inget jag liksom går omkring och deppar över eller gräver ner mig i. Det är bara det att man tappat peppen. Den där räkna nerkalendern som jag började med känns ju inte alls lika kul nu när det inte flyter på längre. Och gudarna ska veta hur lång tid det ska ta innan det ska redas ut vem som ska göra vad, när, hur och vem som ska bekosta skiten. Jag vill bara klargöra att än så länge är jag inte det minsta missnöjd med någon av hantverkarna. Snickaren vi har haft känner jag fortfarande och än så länge stort förtroende för. Jag har egentligen än så länge inget ont att säga om någon. Ibland blir det tokigt. Och det känns då som att det arbetas på en lösning. Det är inte så att ingen svarar i telefonen eller skyller på varandra osv. Inte än. Så, jag tänker absolut inte göra dålig reklam för någon innan jag vet vart detta slutar.

I alla fall så blev det som ett antiklimax när allt blev fel just den dagen allt skulle bli helt klart. Allt flöt ju på så fantastiskt fint. Så det där suget på att börja inreda och piffa till lades ju på is. 

Annars då? Senaste tiden har vi ju fått uppleva lite av det norrländska vintervädret. 🙄

Inget jag är dödsförtjust i. Men, samtidigt tycker jag att det är bra. Då vet man att isarna hinner bli lite tjockare när det äntligen blir väder för skoterutflykter. Nu bara längtar jag till lite mildare väder så man kan vara ute lite mer.

Förra veckan hade jag möte med min kontakt på urkraft och min handläggare på försäkringskassan. Det kändes riktigt bra. Ibland är man ju faktiskt rent rädd för försäkringskassan, man hör & läser om så många som råkar så illa ut. Och där är en sak jag i alla fall verkligen har haft tur 🍀 med... 

Jag har haft fina och förstående handläggare som läst mina läkares intyg utan att ifrågasätta det. Och den handläggaren som jag har nu var så gullig. Det kommer att bli så att jag nu kommer att gå från sjukpenning till rehabersättning. I stället för att vara på urkraft kommer jag att hamna på arbetsförmedlingen. Och en del kanske tänker att det är en negativ sak. Men jag tycker att det känns positivt. Där har dom en arbetspsykolog. Som är utbildad psykolog i grunden. Som har koll på vad alla diagnoser kan innebära för svårigheter och därför är dom lite mer insatta i vilka jobb som kan passa för en person med svagheter som tex jag har. Och det är exakt det jag behöver hjälp med. Och nu mår jag så mycket bättre än på flera år. Jag är för "frisk" för att det ska hjälpa mig att bara vara hemma hela dagarna. Men för skör för att kasta mig ut på arbetsmarknaden på riktigt. 🙄

Idag var jag till läkaren på psyket. Och han tyckte att det lät som en bra plan. Han sjukskrev mig 3 månader till. För jag måste ju ändå vara sjukskriven för att kunna få rehabersättning. Sen har jag ju min fina KBT person som följer med till mina läkarmöten också. Och vi ska fortsätta att jobba med mig den vägen också. Så nu känner jag mig lite mer till freds med min personliga utveckling. Äntligen känns det som att det verkligen börjat gå åt rätt håll. 

Jag har varit på några studiebesök på några ställen där man kan arbetsträna om man tycker att det känns intressant. Och det sista jag var på kändes så där mitt emellan. Kanske liksom. Det var dessutom i hamn och det är ju en så stor fördel om jag slipper resekostnader. 🙄 En stor del att ha i beräkning när man ska välja. Men sen har jag ju inte ens haft möte med AF än, så man vet ju aldrig. Dom kanske har ännu bättre förslag. 

I veckan har det ju varit eftermiddagsvecka. Men det har flutit på rätt fint tycker jag. I tisdags var jag och hämtade Celia på habiliteringingen efter hennes möte i stan så efter det åkte vi till hamn och käkade middag på våran lilla thairesturang här. Bara jag och barnen. Det var mysigt. Tyvärr tyckte småttingarna bara att vårrullar var gott... Allt annat gillade dom inte. Men Celia älskar ju thaimat. 

Nu har barnen blivit förkylda 🤧 eller egentligen är det inget snor bara en vidrig sjuk hosta. Idag har dom varit hemma från skola/dagis bara för att dom hostar så vanvettigt på natten att dom är trötta och griniga på dagen, men stundvis jätte pigga.

Jag var tvungen att ta med dom på en promenad så dom skulle få lite frisk luft och göra av med energi. 

Och nu börjar det ju typ vara skönt ute. Jag drog dom och Julia en sväng runt nåt kvarter så ikväll bestämde jag mig för att unna mig en vilokväll från mitt gåband. Annars är jag faktiskt riktigt flitig med att använda det. Och jag känner faktiskt redan resultat. För det första har jag börjat få tillbaka lite aptit så att jag inte svälter mig själv ofrivilligt. Jag känner mig allmänt piggare och lite starkare i kroppen. Flåset är bättre också. Det märkte jag rätt tydligt nu när jag var ute med barnen. Tidigare hade jag aldrig orkat dra bägge barnen & och framförallt inte utan att bli helt slut och inte känna mig andfådd. 🤔 Så resultat ger det 👌🏻 mycket bra investering.

Igår var jag sjukt effektiv här hemma. Jag bytte rent i alla sängar i hela huset, jag hann dessutom tvätta alla smutsiga sängkläder färdigt samma samma dag. Dessutom hann jag med soffiltarna och så. Idag har jag inte helt legat på latsidan heller. Även om jag hade tänkt ta det jäkligt lungt idag. Jag har i alla fall fått lite olika små saker gjort.

Nu har vi bokat tid för 1-års vaccin 💉 och lite andra tester som man behöver ha gjort om man någon gång ska ha kull på katterna.

Dock kunde man inte göra en HCM scanning här i skell utan man måste till öjebyn för att göra det. Men det är inte lika bråttom med det. 

Jaja,, nu kan jag i ärlighetens namn inte komma på så mycket mer av intresse att berätta 🙄

Over and ut