en helt vanlig dag
som kunde ha blivit den värsta i mitt liv. jag har tydligen varit en meter ifrån att förlora min älskade sambo och pappan till mitt barn idag. Nu är vi här igen. diskussionen om tillfälligheter.
Det var idag på jobbet som han höll på att få en balja som vägde 1400kg fallande över sig. om han bara stått en knapp meter närmare hade jag fått ett samtal hem om att Jonas aldrig mer skulle komma hem igen. Jag hade blivit ensam med två barn och en fasansfull sorg efter min älskling.
usch så fruktansvärt hemskt det känns att tänka på. jag skulle verkligen inte klara av att leva en endaste dag utan honom.
dom fick lov att göra en sådan där olycksutredninggrej med skyddsombudsmannen och cheferna så att dom ska se till att det aldrig mer ska kunna hända igen. De får fan lov att se över säkerhets rutinerna, min älskling ska då fan inte dö på det där jävla stället.
så jag antar att jag har någon att tacka för att jag fick hem honom hel och hållen och strax kan krypa ner hos honom i sängen som vanligt.
miltons koppor har spridit sig och blivit mycket större och fler. stackarn. nu sks jag sova! god natt!
