Söndag kvällen.

Nu sitter jag här i soffan med våra två små intet ont anande kissar. Tänk att dom har ingen aning om att i morgon så ska de tillbaka till veterinären för att ta bort sina stygn. Det kommer säkert att gå jätte bra, men dom är inte så förtjusta i tripparna dit. Men efter det här så ska de förhoppningsvis slippa det ett tag. 
Jag har mått så himla dåligt hela dagen, Jag hoppas att jag är piggare till i morgon så det inte blir så jobbigt att behöva åka iväg. Mamma den ängeln ska följa med mig. Så slipper jag ta hand om bägge kissarna ensam. Och jag hade hellre gjort det ensam än att åka hela familjen med barnen....vi hade med dom när vi skulle dit och kolla Silvers stygn. Det var en pärs, dom höll på att riva stället och skrämma ihjäl alla stackars sjuka djur med sina gälla röster. Testa att be Milla vara tystare mission impossible. 

Alla i familjen sover. Alla utom jag. Men jag hör hur alla mina barn hostar där uppe i tid och otid... Jag har ju tack och lov ingen hosta än. Men det är väldigt tätt i näsan. 
Jag är jätte trött, men jag vill typ inte gå och lägga mig. Jag vill bara sitta här i soffan, med datorn i knät, med en katt på varsin sida om mig, med tvn som sällskap, i ett hyfsat städat hem och njuta av fridfullheten. Finns ingen bättre tid på dygnet än det här. När man får vara helt ensam och bara mysa och njuta av tystnaden. 
Man hinner tänka en massa och känna lite. 
Just nu känner jag mig lycklig.
 
Jag har varit rökfri i över 2 veckor. Det känns skönt. Det går lättare att andas och det känns som att jag har mer tid nu. Tid över till annat än att sitta vid fläkten hela dagarna och dra in gifter i mig, 
Även fast jag fuskat och bytt till snus så känns det bättre ändå. Av två onda ting så är då snuset bättre på så många plan förutom att det ser så äckligt ut. 
Men det gör det så mycket mycket lättare att klara sig utan cigaretter. För nu lider jag inte inombords och nu tar det inte all min energi att stå emot. 

På onsdag ska jag äntlgen jobba. Jag hoppas att jag kommer att må jätte bra då. Jag är så trött på att känna mig sjuk nu. Jag börjar vara så as less på att vara hemma. Jag är rastlös i själen och saknar att träffa människor. Dessutom skulle jag vilja ha en bra lön. Jag är så fattig nu och kommer att vara det nästa månad också. Det tär på glädjen. Att vara pank är en av de absolut sämsta känslorna jag vet. Ja, så är det. Nu vill jag bli fit for fight så jag kan orka jobba massor så jag har en chans att få en fin lön i mars. 
 
jaja...nog med ordbajsande från mig...Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas att en god natts sömn ska göra susen för måendet. 
Over and out