fortfarande morsdag

Det här blev den bästa morsdagen jag någonsin haft. Först firade jag ju min egen mamma på morgonen.  Senare på dagen blev jag själv uppvaktad av min älskling en stor fet bukett med vackra blommor. Och ett kort med en slant. 
Sen grillade han kyckling och fixade god middag och som grädde på moset fick jag gå upp och lägga mig i en timme och vila på eftermiddagen. Så jag har känt mig som en prinsessa idag. 
Dessutom  har solen lyst över oss hela dagen och det har varit riktigt fantastisk sommarvärme. 

Jag är helt ledbruten i min stackars kropp från gårdagen. Idag har jag haft vilja att fixa en massa men ingen som helst energi. Vi köpte en massa kompostgaller idag för att kunna göra en hage till Ludde som han ska kunna skutta im men det gick inte enligt planerna då det visade sig att denna modellen hade större "hål" i gallret än de vanliga. Så den lilla skrutten tog sig ut. Julia kan ju vara i hagen ibland kanske, men jag tror inte att det kommer att uppskattas något vidare då hon redan hunnit vänja sig vid att få vara lös på gården. 

Dessutom gjorde vi en ny kompost bakom rabarberna.  Så att vi ska kunna snygga upp lite bakom garaget som har varit vårt äckel hörn på tomten. Det har bara legat en enda stor hög med trädgårdsavfall som sett allmänt äckligt ut! En kompost blir väl iofs aldrig vacker, men det kan ju se mindre illa ut i alla fall. Men att flytta högen till den nya kommer att bli ett evighetsprojekt. Man får ta lite åt gången de få gångerna orken infinner sig. 
.det är ju ingen brådska precis. Jag längtar nu i veckan att snubben ska komma och göra klart vårt insynsskydd. Det verkar som att grannarna i hyreshusen också tycker att det blir väldigt bra. Och det känns ju skönt slipper man oroa sig att dom ska hata oss för att vi valt att sätta upp dom.  Men dom får ju också mer privat. Dessutom är dom ju rätt fina så dom kan ju plantera blommor eller göra något fint på sin sida också.  

Vi känner verkligen en dag som denna, när badpoolen för barnen kom fram att det känns så jäkla underbart att ha avskilt. Så man liksom har sitt eget  
Vi känner oss mycket gladare och ett stort stressmoment i vårt liv börjar släppa.  Man känner att det ger så mycket. Och då känns det värt vartenda öre som vi lägger ner. Det är ju trots allt inte billigt men om det gör att vi trivs bättre och är gladare och kan uppskatta att vara ute fina sommardagar med våra barn på vår gård  så är det en investering i lyckobanken...

Precis som Julia. Fan vad jag älskar denna lilla 4benta bebis redan.  Hon skänker mig så jäkla mycket lycka. Hundar är den bästa medicinen för en ledsen själ. Dom är alltid glada att se en. Dom älskar en villkorslöst. Dom kräver ingenting av en.  Det spelar ingen roll hur trött, ledsen eller på dåligt humör man är på.  När ens hund kommer och hälsar på en med sin svans viftande.  När dom lägger sig i ens knä eller kommer och ger en blöt puss blir man glad. För ett ögonblick försvinner allt jobbigt i hela världen.  Igår när jag kom in efter att ha rensat ogräs i flera timmar  trött och sliten med vansinnig värk, bäddade  ner mig i soffan och så kom Julia och la sig hos mig och borrade in sitt lilla huvud mot min kind, då kände jag ingen smärta för ett tag. Hon är en underbar valp och det känns som att hon är gjord för att passa in i vår familj. Hon har funnits hos oss så kort tid, men hon har anpassat sig så bra att hon känns som en naturlig del av vår flock. Hon funkar bra med barnen, katterna och till och med kaninen.  
.jag är lycklig....

Barnen älskar henne.  
.jag är verkligen välsignad i livet känner jag just nu. 
Även om jag mår dåligt inombords pga mina bekymmer så har jag det bästa runt mig. Världens underbaraste pojkvän som älskar mig fast jag är jobbig och knäpp.  Han har överseende med mig på ett sätt som är beundransvärt. Han är den som kan få mig att känna mig stark när jag bryter ihop. Jag har tre friska, underbara, söta, roliga, påhittiga och busiga barn som ser till att jag alltid har en anledning att stiga upp ur sängen och kämpa på hur mörkt allt än känns.  Och jag har mina fina husdjur som är min terapi.

Om jag inte var så skruvad och trött i hjärnan.  Om jag bara fick hjälp så att jag mådde så pass bra att jag kunde gå tillbaka till jobbet som vikarie inom LSS och orka jobba på med det som vanligt skulle mitt liv egentligen vara helt jävla perfekt. Jag hoppas bara att jag kan få den hjälpen snart.  

Över  and ouy