Tjabba tjena hallå hälsningar från min enda hjärncell

Igår var jag och lämnade in den där dosan som Milton hade runt magen för att mäta syran i magen. Man fick med ett vadderat kuvert som man skulle returnera den i.

Men så idag fick jag en sån där obehaglig känsla och insåg att jag hade glömt skicka med pappret som det stod hans uppgifter i kuvertet. Alltså hur jävla puckad och förvirrad kan en människa möjligen vara?! 🙄

Så idag fick som alltså ett brunt kuvert innehållande en dosa. Men utan information om vem som har haft den. 🥴
Well. Jag ringde i alla fall runt som en galning och lyckades få tag på en tjej som jobbade på den avdelningen där den kommer att hamna så hon skrev ner en anteckning om det. Hon skrattade lite åt mig. Man kan ju inte göra annat än skratta åt det, för gudarna ska veta att det absolut inte hjälper att gråta. Men ibland blir man ju inte allt för stolt över sig själv. Typ i had one job...

Känner mig som årets morsa. 🙄 Hur som helst så löste det sig tack och lov. Men det är ju varken första eller förmodligen sista gången jag kommer att lyckas med något sånt här. Jag är lite utav ett rent fullblods proffs när det kommer till den här typen av klantighet. Synd att det bara aldrig någonsin är något positivt som man liksom kan skryta med på ett CV 

Annars har det här faktiskt varit en rätt så bra dag måste jag säga. Jag har haft mer energi idag än på hela förra veckans dagar sammanlagt. Jag har varit rätt effektiv. Det känns skönt att få gå och lägga sig när man kan känna sig lite nöjd med sin insats. 

Milla hade kompis direkt efter skolan (alltså dagis) men det får man ju absolut inte kalla det längre. Det är så himla roligt för hon och hennes bästis leker så himla bra tillsammans att det känns aldrig direkt jobbigt när hon ska ha kompis hemma. Till skillnad från hur det är och har varit med Celia och Milton. Det har oftast bara varit en massa tjafs när dom har eller har haft kompisar hemma. Man måste verkligen vara på ett bra grundhumör för att orka vara pedagogisk och agera fredsmäklare. Då är det inte kul och man drar sig för att säga ja när han vill vara med någon. 

I morgon ska Milla följa sin kompis hem direkt efter skolan så jag behöver inte hämta henne. Det känns ju rätt lyxigt.. 

Jag vet inte om det finns något mer jag kan komma på att berätta om den här dagen. 
Så det är lika bra att ge upp för den här gången. 

Sleep tight, over and out

Kommentera här: