jacessans.blogg.se

Jag och mamma drog en repa på solbacken för att köpa inslagspapper så att jag kan börja slå in alla presenter & julklappar i morgon medan barnen är på skolan. Det blir prio ett i morgon. För det är typ sista "hela" dagen jag har på mig för på torsdag har Milla avslutningsfest på dagis. Och då ska jag ju så klart dit.. 

Jag har i alla fall fått bort all papp som har täckt trappan, spaljé och golven uppe. Jag har benat mig fram i Millas rum och dammsugit, dammtorkat, skurat. Fått in saker i garderoben där igen. Så att jag skulle kunna ta mig ens in i Miltons rum för allt som skulle vara i Millas rum var staplat i hans. 

Jag hann plocka undan och släcka dom värsta bränderna i Miltons rum med. Men det behövs städas ännu grundligare. Så det får göras i morgon när det är ljust för han har ingen fungerande taklampa. Så jag såg typ inte ett smack när jag var där inne. Det är säkert mycket mer smuts och damm kvar än jag tror när jag i princip har städat i blindo. 

Sakerna från övre hallen är ju kvar i hans rum och det lönar sig inte att flytta på dom heller. För det ska ju hit byggare så småningom och det känns drygt att dra fram och tillbaka allt igen. 

Nu har jag ont i varenda lilla cell i denna arma kropp. Och trött som en galning är jag. För Julia väckte mig tjugo över fem i morse med sitt härliga tjut. Jag kollade på klockan och trodde först att Jonas kanske fortfarande var hemma & hooppades att han kanske kunde släppa ut henne men insåg snabbt att hon nog klev upp just som han drog hemifrån. Så det var bara att vackert stiga upp. Ytterligare en stund då hunden i det här huset har varit galet billig. Men på sätt och vis var det bra, för jag hann få duscha i lugn och ro innan barnen vaknade och innan hemmet blev någon annans arbetsplats. Han kom klockan sju och jag var just helt klar med mig själv. Jag duschade upp typ allt varmvatten. 

Det är märkligt det där med mig och tider. Här steg jag upp före jävla tuppen (i mina mått mätt) och ändå lika så förbannat så blev det panik på slutet så att vi typ ändå kom sent till skolan. En minut sent för att vara exakt. Så det var ju inte hela världen 🌏 men det måste ju ändå räknas som någon slags bedrift, även om det var i negativ bemärkelse, att lyckas få ont om tid när du har vaknat drygt två timmar före man ska i väg. Liksom... Hur lyckas man?!

Jag skyller på Milla, hon har varit morgontrött senaste dagarna och jag tycker det känns så snöpligt att väcka henne när hon sover så gott, så jag drar ut på det lite. Dock trodde jag att hon skulle vakna när mattläggaren kom och jag hann till och med dammsuga bort lite kattsand. Men hon sov som en stock. Milton sov då bra i natt och kom inte upp förrän strax efter halv sju. Det märks på humöret att han sovit bättre. 

Jag hann till och med åka och hälsa på hos Lillan (och Felicia) på förmiddagen. Något som kändes som evigheter sedan sist. 

Nu hoppas jag att en god natts sömn ska göra susen och att jag ska vakna upp med energi och inte allt för ont i kroppen i morgon så jag orkar fortsätta få ordning här hemma. Då kanske julefriden så sakta får infinna sig lite och att man kan njuta lite av de sista dagarna som är kvar. Jag har fortfarande inte fattat att julen är så nära. Jag kommer att få en chock sen när jag inser att december kom och gick. 

Kanske hinner jag få lite julstämning. Den som lever får se.