jacessans.blogg.se

Han har flytspacklat idag. Mattan kan läggas som tidigast 48 timmar efteråt. Han ska komma och göra lite finlir i morgon och har vi riktigt jäkla tur så hinner han lägga golvet i veckan, men han trodde själv att det kunde dröja till början av nästa vecka. 

Idag var Jonas och köpte såna här västkustskivor som vi ska tilläggsisolera kattvindorna med. Han hann göra nästan ena sidan klar idag, den ut mot vägen. På torsdag siktar vi på att han ska göra väggen mot flickornas rum. Men först måste jag hinna tömma deras garderober. Vi var dumma nog att inte tömma Miltons innan och fan vad den där skiten dammar. Så jag kommer nog bli tvungen att tvätta upp alla hans kläder.

Själva skivorna stinker piss. Nåt så överjävligt äckligt. Nu har vi stängt in dom i Millas rum. 

Jag inser att det kommer bli ett rent helvete att städa i ordning allt sen när allt är klart. Byggdamm överallt. 

I afton har jag verkligen försökt att vara lite effektiv. Städat mellanvåningen, jag har skurat, dammtorkat. Bytt sängkläder till alla förutom Celias. Jag har tvättat upp en massa tvätt och ska försöka bena bort allt så fort som möjligt. 

Jag var på ett studiebesök tidigare på förmiddagen. På lernia. Där dom har kurser i svets. Och för CNC operatörer. Kändes ändå lite intressant. Det är en industri 🏭 baskurs på 20 veckor först och sen får man inrikta sig mot antingen svets eller CNC. 

Nu börjar jag känna att jag har kommit till det läget att det kanske är bäst att i stället för att vara sjukskriven bli inskriven på rehabpenning och på så sätt få hjälp på arbetsförmedlingen i stället. Som det är just nu har jag bara en massa möten som känns svamliga. Vi kommer ändå ingen vart... 

Jag har bara så himla svårt att föreställa mig vad jag skulle passa som. Vart jag skulle fungera på lång sikt. Det jag vet är att jag inte vill jobba inom vård eller barnomsorgen. Min läkare har dessutom sagt att det är yrken som absolut inte ens ska övervägas med tanke på mina diagnoser. Det är yrken som mer eller mindre är som att be om att bli utbränd och misslyckas ytterligare en gång. Känns ibland som att hela jag bara är ett enda stort misslyckande. Jag har inte lyckats fullfölja något jag tagit mig för tidigare. Jag är så sjukt less på det, och det känns som att mitt självförtroende är kört ner i skoskaften. 

Jag vill bara ha ett jobb. 

Jag är trött på att vara någon slags hemmafru där min enda uppgift är att ta hand om barn och hem. Jag känner mig som en hamster i ett hjul. Jag trivs inte. Jag känner mig inte lycklig längre. Jag vill ha någonting mer. 

Men det svåra är bara att hitta något som skulle fungera för mig. Ibland känns det bara så hopplöst. Och jag är rädd för att ens försöka något nytt. 

Nog om det. Nu sitter jag som vanligt i soffan och känner att jag verkligen är värd att få vila. Att jag är nöjd med dagens bedrifter. 

I morgon är planen att vi ska lasta släpet fullt med den stora skräphögen som vi har på gården med all skit som är rivet från toan. Skulle vara skönt att bli av med den innan snön kommer. Så att vi slipper att den ska töa fram till våren. 

Jag är redan less på att leva i den här röran. Men det får jag stå ut med. Men det är stressande och tar av energi jag inte ens har. Nu kommer jag definitivt ihåg varför jag blev utbränd. Snart tre år sedan. Shit vilken tid det har tagit för att återhämta sig lite. 

Näe. Nu ska jag se om jag hittar någon spännande dokumentär att se till jag somnar av utmattning. 

God natt 💕