Söndagen
I afton har jag varit så less på mig själv. Ibland är jag bara så trött på hur jag är och vad jag gör eller inte gör för den delen.
Det finns en babiljard med saker som jag borde göra. Men som jag inte kan förmå mig att ta itu med.
Jag fick tex 2 prydnadsträd av Matte & Malin.. Skitsöta. Men nu kan jag inte ta ett beslut om var jag ska sätta dom. Just när det känns som att jag har bestämt en plats så börjar jag vela. Och jag orkar inte ta itu med att börja gräva. Det skulle nog inte ta särskilt lång tid att göra det om jag bara satt igång. Men det sitter fast. Däremot kan jag hamna på grusgången och rycka ogräs helt maniskt. Jag blir helt besatt och glömmer helt tid och rum. Jag ignorerar att det gör så förbannat ont i kroppen. För jag kan tänka "bara den där, sen lägger jag av, eller bara den där bredvid också" och så håller det på. På sätt och vis antar jag att det är terapi för min hjärna. Man har inga krav. Det behöver inte bli klart. Jag kan inte ångra mig efteråt och känna att "nej men gud, det här känns inte rätt, varför gjorde jag så?! Det blev inte fint" för att rensa lite ogräs kan ju liksom inte gå fel. 🙄 🤔 Just nu senaste perioden har jag inte pallat att påbörja saker som man måste slutföra. För jag orkar inte. Energin tar slut mitt i. Sen slutar det med att jag är här och där men ingenting blir gjort.
På kvällskvisten började det spöregna. Milla ville gå ut. Hon älskar verkligen att plaska i vattenpölar och jag kände bara "fuck it! Jag går ut med henne i regnet" Julia behöver ju ändå ut. Så jag tog min regnjacka och sen gick vi en sväng och Milla fick hoppa i alla vattenpölar vi passerade. Hon plaskade på rejält och var blöt från topp till tå när vi kom hem. Men vad gör det. Det torkar och vi har ju tvättmaskin. Jag kommer ihåg att man älskade att vara ute och dansa i regnet när man var liten. Så varför är man så förbaskat grinig över att få några droppar på sig nu när man är 'vuxen'?! 🙄
När barnen var nattade så var jag så himla trött. Jag somnade sittandes i soffan flera gånger vid halv nio. Till slut vek jag omkull mig i soffan och somnade.
Celia kom och väckte mig halv tolv för att fråga om jag inte skulle gå till sängen i stället. Även Julia vaknade och kände att hon behövde en kvällskissning... Så det var bara att släpa sig upp och släppa ut henne. Sen var man ju pigg.
Så nu ligger jag här och skriver om min rätt så innehållslösa dag. Jag brukar bli trött 😴 då. Och det verkar fungera även den här gången. Så god natt eller god morron beroende på när du läser detta. Hoppas att din måndag blir fin♥️☀️🌸