Torsdag

Nu börjar det nästan bli tröttsamt med min nya "morgonpigg-het" som jag har drabbats av senaste veckorna. Från början var det asnajs. Men det börjar gå mig lite på nerverna. För att vakna kring fem på morgonen är ju rätt onödigt. Det hade ju räckt om man vaknade kring sju 🤔 dagen blir ju onödigt lång och jag hinner ju bli trött så tidigt.

Igår hade jag en konstig dag. Jag hade lika växlande humör som det var växlande väder. Först på morgonen var jag ju glad. Även om jag var trött. Sen blev jag skit-trött och superirriterad. Sen blev jag så irriterad att jag höll på att få en kortslutning i hjärnan, bägaren rann över när min hund valde att springa iväg och skälla på en hund som kom in på mammas tomtgräns. Det blixtrade det i huvudet på mig och det enda jag kunde höra var min väldigt höga puls som dunkade i huvudet på mig. Jag blev så arg att jag blev yr 😵 då bestämde jag mig för att gå hem och sur-sova. 🙄 Jag gick och lade mig i soffan och Milla låg med mig och såg film. Det slutade med att båda somnade. Jag sov ingen lång stund, men Milla gick inte att väcka.
Jag vaknade i alla fall mycket gladare. Rent på bra humör till och med. Det är lite som rysk roulette det där med att gå och lägga sig och vila på dagen.  😳🔫 🤨 Man vet aldrig om man kommer att vakna på ännu sämre humör, vara ännu tröttare & ibland lyckas man dessutom vila till sig världens huvudvärk. Det är en väldigt hårfin gräns det där med att sova lagom. Fem minuter för länge kan få förödande konsekvenser. Och i 8 fall av 10 blir det sämre i stället för bättre. Men den här gången blev det i alla fall perfekt 👌🏻

Celia den lilla raringen ville laga middag och vem tackar nej då liksom?! 🙄 Det vore ju som att skjuta sig själv i knät. Slippa laga mat är ju nästan som att vinna på lotto. Hon tycker att det är roligt att laga mat. Win win situation. Dessutom är hon femjävlig på kycklingwok. Så vi åkte på Ica och handlade hem det som behövdes. Medan hon lagade maten passade jag och Jonas på att åka till vårdcentralen där han skulle lämna in nåt papper och sen var jag in på apoteket och köpte fästingmedel till djuren. Silver hade en fästing häromdagen. Tack och lov så var det mamma som upptäckte den och fick ta bort den.
Jag fattar inte för sedan han hade sin första fästing för typ 7 år sedan så har jag varit i jävligt god tid varje år och droppat för det finns bara en sak i världen jag är mer rädd för än daggmaskar och det är fästingar. Men i år så har jag liksom inte varit på tå. Jag har tänkt på det flera gånger, men glömt bort det lika snabbt. Men nu 😵 bläää!!! Stackars Silver 😥😔
När vi kom hem från apoteket stod maten på bordet och gott var det. Hon gjorde en enorm sats vilket innebär att vi har lunch eller middag fixad för idag också. 

Just i skrivandets stund sitter jag i mammas kök.

Med en kopp kaffe i högsta hugg. Jag njuter av tystnaden. Det är hit jag flyr när jag vaknar tidigt och alla sover hemma. För mamma & pappa är ju oftast uppe före tuppen. Men idag verkar mamma ta en välbehövlig sovmorgon 😴 pappa åkte just till jobbet och trots att jag har kokat kaffe som hon annars brukar vakna av direkt så sover hon sött. Det kan hon gott få. Hon kanske har sovit dåligt. Jag har ingenting emot att sitta här själv ett tag. Det är liksom fridfullt. Här blir jag inte stressad på samma sätt som om jag skulle sitta vaken hemma och alla sov. Här har jag min lilla fristad. Det är hit jag går och gömmer mig då och då när jag behöver ladda om batteriet. När det blir för mycket ljud och stök hemma. Då går jag hit och dricker en kopp kaffe och andas ut och när jag kommer hem igen har jag lite nytt tålamod, även om det inte räcker särskilt långt. Men mina såna här små pauser gör hela skillnaden. Utan dom skulle jag bli helt galen. Det är därför det är så tur att jag bara bor 2 minuter bort. 

Från det ena till det andra. FAAAN vad mycket insekter det är i år. Så fruktansvärt! Man kan ju knappt vistas ute. Jag brukar vanligtvis aldrig ens påverkas av mygg eller knott. Jag är inte överkänslig och får inga kliande bett. Och det får jag förvisso inte nu heller. Jag blir biten, men det känns inget. Men Milla den stackars lilla, hon är nåt så sjukt känslig. Hon fick ett bett vid ögat förra veckan. Det blev så här 
Och igår märkte jag att hon hade fått några bett i nacken som hade börjat såsa och komma var ur som så klart klippade fast i håret. Och hon som i vanliga fall älskar att duscha fick panik för att hon var livrädd att det skulle göra ont. Så det krävdes en hel del övertalning att få in henne i duschen. Julia är som ett levande skrovmål så henne kan man typ inte heller ha ute mer än absolut nödvändigt. Och på våran går är det helt sinnessjukt mycket jämfört med överallt annars i hamn verkar det som. Riktigt trist. Man kan inte ens andas för då kan man lyckas dra in dom i snoken. 🤮

Jaja nu har mamma vaknat. Så nu lägger jag av. Over and out. Hoppas att alla får en fin dag ♥️

Kommentarer:

1 Disa:

Ja, sjukt mycket knott framförallt.
Vi har mycket vi också, fast det märks inte på altanen, men går man ut på gräsmattan, så kommer dom små äcklen och samlas i grupp för att anfalla när man andas in.
Och stackars lilla Milla som hon såg ut. Tur är ju att det läker i alla fall.
Pussiga kramar //Ma

Kommentera här: