God morgon världen 🌏
Dock så känner jag att lusten till livet i allmänhet inte direkt sprudlar när det är grått ute. Känns som att pyjamasen sitter fast med Karlssons klister på kroppen och att kroppen väger typ 290 kilo. Så, vi snackar inte om en tjej som det sprudlar om idag precis.
Barnen däremot tycks inte alls påverkas lika negativt... Så fort det blev lite uppehåll sprang dom ut på studsmattan
Men det är ju absolut ingen nackdel att dom vill vara ute ett tag ändå. Jag blir så glad varje gång dom väljer att gå ut i stället för att sitta med paddorna, utan att jag ens behöver be om det.
Speciellt Milton kanske. För han har ju bara velat spela tv-spel eller se på padda/TV och när man har tvingat ut honom så har han mest bara surat. Men något har hänt senaste året med honom. Han har börjat välja att gå ut. Ibland klär han på sig och går ut helt själv och leker på gården. Och för andra föräldrar kanske det inte låter så märkvärdigt. Och jag vet... Att barn ska vara ute & leka. Det är normalt. Milla har aldrig haft problem att vara ute och leka. Hon älskar att vara ute i nästan alla väder. Milton har aldrig gillat det. Knappt ens när han var liten. Sen kanske man kan skylla på oss föräldrar att vi låter honom ha Ipad, tv osv. Att vi inte har haft benhårda regler för hur mycket/lite dom får använda dom. Men skillnaden är att Milla alltid har kunnat leka. Hon kan leka ensam långa stunder. Milton har aldrig haft det där. Det enda han har varit intresserad av är att spela Ipad osv
Jaja... För att göra en lång historia kort så kan jag sammanfatta med att jag tycker det är himla kul att han frivilligt väljer bort padda, tv & dator mot andra aktiviteter utan att jag begär det av honom. Jag skulle kunna tvinga honom, fast det känns så himla mycket roligare när han väljer det själv. Då behöver jag inte tjata, ställa ultimatum och reglera det. Det blir ju himla friktionsfritt när han faktiskt vill vara ute, jag blir glad för det känns så bra. Han mår bra av det. Att röra sig. Få friskluft. Göra av med energi. Men allt blir ju roligare om man inte bara blir tvungen.
Well, shit The same.
Nu sitter jag bara här och ordbajsar för att jag är uttråkad och för slö för att orka ta itu med någonting mer produktivt. Såna här dagar är det ju nästan så att man saknar sin Facebook... 🙄 🤔
För jag kan ärligt säga att jag känner att det har varit så skönt utan nu. Har inte ens saknat det. Men ibland så känner man sig typ lite isolerad sjukt nog. 🙄 Visst är det märkligt att man kan känna sig ensam bara för att man inte längre är medlem på en sida på internet, där man har "vänner" varav man knappt har kontakt med 85% av dom?! Det har gått så långt att det typ känns som att har man inte Facebook så finns man inte...
Well... Här går jag omkring och finns hela dagarna, utan att veta vad folk äter till middag, vem som är på semester, vilka som är på gymmet och vad folk har för olika åsikter i politiska frågor... Jag har dessutom ingen aning om alla saker som köps och säljs i Skellefteå, så därför behöver jag inte må dåligt över alla saker jag ändå inte hade haft råd att köpa... Märkligt va?! Att här går jag omkring och finns.. Och vill jag veta vad någon har för sig så får jag ringa och fråga helt enkelt? Som det var på den gamla goda tiden då man pratade med varandra. Helt wierd....
Jag undrar om jag ska masa mig in i duschen. Eller så ligger jag bara kvar här och finns... Utan att meddela alla på Facebook om det. 🤔 Den som lever får se 😁