1a april

Idag blev jag faster för andra gången. Även denna gång till en underbar liten tös. Har inte mött henne än, men jag känner mig rätt övertygad om att hon kommer att vara minst lika bedårande som sin lilla storasyster.

Det var en rolig nyhet som nådde mig när jag kom till mamma strax efter åtta på morgonen när jag hade lämnat Milton på skolan. Det fick mig helt att glömma hur slut jag var och hur ont jag hade i kroppen. Jag fick som ett slags adrenalinpåslag. Jag och mamma åkte ner för att hjälpa dem stolta nyblivna mormorn att gå ut med hundarna och så städade vi undan det värsta eftersom att dom är mitt upp i ett renoveringskaos som dom hade planerat hinna klart innan lillans ankomst. Men hon valde ju att göra entré på självaste luriighetsdagen typ 24 dagar för tidigt. Inte så kul att komma hem med en liten bebis när hela huset är lite upp & ner

När jag kom hem så städade jag undan lite även här hemma för det blev kraftigt eftersatt igår när jag däckade efter skottningen. 
Efter jag hade hämtat Milton på skolan fick jag för mig att jag skulle klippa håret på Julias tassar. Det slutade med att jag klippte henne lite över hela kroppen och sen kände jag att hon behövde en dusch. Så sagt och gjort. Jag duschade av henne, men sen kom tröttheten och värken i kroppen som ett brev på posten. 🙄 

Jag känner att jag är inne i en lite skötare period just nu. Både själsligt och kroppsligt. 
Jag är konstant trött. Jag får små stunder om dagen som jag får saker gjorda. Men det är mest bara infall. Inte såna saker som egentligen står på "The to do list" så på kvällen känner jag mig alltid lite stressad och kass.

Ibland är jag bara så sjukt trött på att vara trött. Jag har konstant dåligt samvete över att jag inte orkar göra saker med barnen som jag önskar. Tänker varje kväll att - i morgon då jäklar. Men det slutar alltid likadant. 

Alltid när jag scrollar igenom mina egna blogginlägg så klänner jag bara att - fan vilken gnällig jävel jag är. Men å andra sidan vill jag ju inte ha en jävla ljugblogg där man låtsas som att allt är så rosa, fluffigt och perfekt. Som att man är så duktig och att allt är så jävla mys. Som att man alltid gör en massa roliga saker och har ett så händelserikt liv, och lämnar allt det trista för sig själv så man spär på myten om att alla andra är så sjukt lyckliga och lyckade hela tiden. Såna bloggar finns det ju redan en babiljard av. Livet handlar inte bara om träning, inredning och mascara. 
Missförstå mig rätt, jag är lycklig och tacksam över mitt liv. Men det finns stunder då jag känner mig trasig och tom. I mig. Inte på grund av någon annan. 

Om jag inte kan skriva om såna känslor och berätta om såna dagar kan jag lika gärna skita i att skriva blogg helt och hållet. För om jag ska berätta om det jag gör eller det jag shoppar eller de få gånger jag tränar blir det inlägg typ 10 gånger om året. De flesta dagarna är varandra oftast rätt lika. Äta, sova, städa, skita, hämta & lämna barn osv. 

I morgon ska jag och Celia i alla fall på vårdcentralen och träffa en av psyk teamet där. Främst för att få en remiss till BUP. Men förhoppningsvis kan dom kanske hjälpa oss tillfälligt till vi får tid på BUP eftersom att både jag, Celia och skolan är överens om att läget är helt ohållbart. Ehhh... Ja, det var typ det om den här dagen. Den nakna sanningen. 
Den trista infon. 
Tur att det inte är obligatoriskt att läsa folks bloggar. För vill man ha det tuttinuttit och fake så är min blogg sååå fel. 

God natt på er






Kommentera här: