Utvecklingssamtal
Lill-killen har lite myror i brallan och har svårt att sitta still på stolen. Både på lektionerna och i matsalen. Men läraren ser att han ofta i alla fall försöker anstränga sig för att inte bli distraherad när andra är lite busiga, även om det kan vara svårt att låta bli ibland.
Hans tålamod är ju inte direkt hans starkaste sida och rätt ofta har han bestämt sig för att han inte kan en sak innan han ens har testat. Men sen kan han sista fem minuterna få ett ryck då han kämpar på som fasen och lyckas jobba ikapp allt han skulle hinna på hela lektionen.
Hans svenska har blivit bättre och det svenska alfabetet har börjat sätta sig mer. 🙄 Vilket egentligen borde vara en självklarhet när man är hel svensk, men när man är en liten kille som faktiskt är bättre på engelska än sitt modersmål är det inte så enkelt...
Han behöver i alla fall inte ha typ svenska för nybörjare längre 😂
Nu ska vi bara öva på att han ska försöka ha bättre tålamod och koncentrationen.
Jag är säker på att han har adhd, jag behöver inte ens få en diagnos på papper. Det är det som är hemskt med att man skaffat barn som ärver ens egna sämsta sidor. Och Milton är tyvärr den som är absolut mest lik mig. Han har ett stort fint hjärta. Snäll, mjuk och omtänksam. Men han har jätte tunn hud & världens sämsta självförtroende. Min fina pojke. 💜
Men att vara snäll är det viktigaste i livet & ingenting kan göra mig stoltare som förälder.
Milla däremot tror jag faktiskt inte har ärvt mina gener. Jag hoppas och tror att hon har klarat sig. 🤔 Hon är tuff, självständig & även hon har ett gott hjärta även om hon kan vara en liten bråkstake, med ett humör hetare än lava och att hon kan vara envis som en åsna.
Hon ger mig många grå hårstrån, men jag känner mig ändå trygg i att hon aldrig kommer att ta skit. Ingen kommer kunna sätta sig på hennes näsa. Och om någon försöker kommer hon inte backa.
Tuff brud i lyxförpackning.
Så häftigt att mina 3 barn kan vara så fullständigt olika. Men på sina sätt ändå så underbara.
