lördag
Men det är ju ändå 20 små tassar mindre som springer på golven här.
Vi har dock fått en massa uppdateringar från nya hemmen och alla verkar ha det så fint. Så det känns mycket bättre och på något sätt mycket lättare än jag hade vågat tro.
Vi hade ju trots allt också en liten belöning i att få ta upp lilla Sia från sin karantän när alla våra bebisar flyttade. Och det gjorde ju att man ändå hade något spännande att se fram emot också. Det blev inte bara tråkigheter.
Jag är så sjukt slut nu. Senaste 2 veckorna har jag känt mig mer död än levande. Min värk i händerna blir värre för varje dag det blir kallare. Jag har varit helt slut i både kropp och själ. Men när jag kollar tillbaka på minnen på min tidslinje på Facebook som sträcker sig så långt som till 2010 så ser man tydligt att det här är återkommande vid just den här årstiden.
På måndag ska vi på ett studiebesök på en annan skola med Milton för vi har tänkt byta skola till honom så fort vi bara får chansen.
Så det blir spännande. Hoppas att han tycker att det känns lockande.
Idag strålar solen och lyser upp höstens alla vackra färger. Jag skulle behöva trotsa min förlamande trötthet och gå ut i friska luften. Det är ju inte ofta man får se solen den här årstiden. Så lite sol kan man må gott av. Vi får se om jag hittar kraften att kravla mig i några kläder. Sen skulle jag vilja hitta lite ork till att städa här också. Det känns rätt avlägset just nu. Men den som lever får se. Kanske gör jag det. Kanske inte.
Över and ut 
