feel like shit!

Det var riktigt längesen jag mådde så här bajs. På sätt och vis är det väl bra, för det betyder ju att jag verkligen har fått må bra rätt länge. Men just nu känns det riktigt tungt. Den här sommaren har inte varit bra för mig alls. I stället för att möta hösten och vintern  med ny kraft och tankad på energi så möter jag mörkret med ett inre mörker som känns mörkare än det har varit på länge. Jag som kände att jag var på rätt spår och att livet kändes som att jag hade börjat få medvind i seglet. Nu känns det som att båten håller på att kantra.

Jag trodde att det skulle bli något positivt att skolan skulle börja om. Men efter redan 2 veckor har jag 2 barn som inte alls trivs i skolan. 2 barn som har varit ledsna och arga. Så nu börjas det med möten hit och dit. 

Och ibland känns allt så hopplöst...
Hur är det tänkt att man ska orka börja arbeta när man knappt orkar hålla sig flytande med näsan ovan ytan ens när man har sina bättre perioder?!
Sen börjas det så här...ångest till tusen. Oro, stress, hopplöshet. Ännu mera oro. Ännu mer hopplöshet. Orken rinner av en. Glädjen, lusten och hoppet. Känslan av att varje gång det känns som att man är på rätt väg så sparkas benen undan så man tappar fotfästet igen. Och varje gång så tar det så lång tid innan man lyckas resa sig igen. 

Jag oroar mig för pengar. Jag har ångest över ekonomi, att det alltid är så mycket månad kvar i slutet av mina pengar. Jag vill jobba och ha en lön. Ändå känns det ibland som att man redan har mer än ett heltidsjobb med att bara kriga sig igenom dagarna och man ska inte jämföra sig med andra, men det är fan så mycket lättare sagt än gjort. Hur får alla andra sina liv att gå ihop. Känns som att alla andra både jobbar heltid, hinner med alla sina barn, fritidsgård osv. Och jag får inte ihop det. 

Det här blev inget roligt inlägg. Men jag behöver bara få kräkas ut mina äckliga känslor. Det bränner i min bröstkorg hela tiden. En brinnande ångest som kväver mig. 
Jag vet att man ska försöka tänka positivt. Det kommer att bli bättre. Typ ny dag, nya möjligheter. Men just nu är jag inne i en period då det känns som att en ny dag bara innebär nya bekymmer. 

Känns så bittert med bakslag.
Och jag är så psykiskt utpumpad och dränerad att positiva tankar mest bara gör mig arg. 
Jag känner bara tacka gudarna för dessa kattungar. För när man tittar på dom glömmer man alla bekymmer för ett ögonblick i alla fall.

Jag som har vaknat halv sex typ varje dag heeela sommaren, jag försov mig idag så att jag och Milton hade knappt tjugo minuter på oss att hinna till tandläkaren. Känns ju så surt. Jag hade hoppats att jag skulle få fortsätta vara morgonpigg nu när skolan började om för det underlättar ju om man slipper stressa varje morgon. 
Vi satt upp gardiner för vårt "fönster" i sovrummet igår. Fönstret som egentligen är en dörr. Det blev kanske för mörkt och mysigt när ljuset inte hamnade rakt i nyllet. 
Bjuder på en bild från vårt lite stökiga och obäddade sovrum. Orkar inte städa för att få en perfekt bild. Så här se verkligheten ut. 

Förlåt för gnäll 
Men så är det. Ibland så bloggar jag inte, just för att såna här saker kan vara det enda jag har att berätta. 
Inga glada eller mysiga nyheter.
Bara klagomål från en trött själ.
Som har så mycket som vill få pratas ut, men den enda jag har att prata med är min stackars mamma som inte ska behöva lyssna på allt mitt gnäll dagarna i ända. 

Nu ska man bara fortsätta kriga. Efter regn kommer det ju sol säger dom ju....

Hoppas att alla andra mår mycket bättre än jag gör just nu.💗 kram till den som läste.

Kommentera här: